Insikt
Det händer rätt mycket i mitt liv just nu, jag "jobbar"som sagt på att kunna få ordning på mig själv, med glasögon och yrselutbildning, hoppas kunna våga och klara av att köra bil så snabbt som möjligt, detta är så drygt, ensamt att vara låst här ute i skogen, även om jag älskar och trivs så otroligt bra i Lekvattnet, med naturen och lugnet.
Jag har inte fått lappsjukan än på över 1 år, ni som frågat hehe, så tror minsann att jag börjat rota mig. Saknar inte Kristinehamn nått särskilt, knappt någon därifrån som hör av sig eller frågat hur jag trivs här uppe kring Torsby, då vet man vart man har folket.
Har fått det svart på vitt, att människorna här ute i skogen och även i Torsby är mer mån om varandra, i stan tycker jag var och varanan hugger varandra i ryggen. När jag flytta hit så spred sig ryktet om att jag brinner och är utbildad billackerare, det verkar många uppskatta, i stan tyckte folk man i princip var knäpp som höll på med 'gifter' medans det faktiskt är så mycket mer än så, man vart mer välkommen och fick känna sig som en viktig person, hur jag nu ska förklara.
Det är iallafall en underbar känsla att kunna brinna för något som så många uppskattar.
Så jag siktar på en trygg punkt i livet, med bra miljö, vänner, mål och massa framtidsplaner.
Sen har jag ett jobb som ger mig så mycket, det är verkligen givande och jag är så glad att jag fått chansen att prova nått nytt.
Jag ser trots motgångar att livet bara gått framåt för mig på de senaste åren och jag kan stolt säga att jag är värd allt detta, så som jag kämpat.
Som sagt man får inget gratis här i livet och jag har märkt att det lönar sig att ha tålamod, hopp och framför allt tro på sig själv.
Så jag kan bara säga ge inte upp, hur illa och kämpigt det än må vara och strunta i dom som försöker sänka dig," res dig upp och le åt dom som står där och önska de hade rätt om dig"
Man kan om man vill och kommer längst med viljan.
Jag kommer köra stenhårt med allt när jag är på banan igen, längtar!
Jag har inte fått lappsjukan än på över 1 år, ni som frågat hehe, så tror minsann att jag börjat rota mig. Saknar inte Kristinehamn nått särskilt, knappt någon därifrån som hör av sig eller frågat hur jag trivs här uppe kring Torsby, då vet man vart man har folket.
Har fått det svart på vitt, att människorna här ute i skogen och även i Torsby är mer mån om varandra, i stan tycker jag var och varanan hugger varandra i ryggen. När jag flytta hit så spred sig ryktet om att jag brinner och är utbildad billackerare, det verkar många uppskatta, i stan tyckte folk man i princip var knäpp som höll på med 'gifter' medans det faktiskt är så mycket mer än så, man vart mer välkommen och fick känna sig som en viktig person, hur jag nu ska förklara.
Det är iallafall en underbar känsla att kunna brinna för något som så många uppskattar.
Så jag siktar på en trygg punkt i livet, med bra miljö, vänner, mål och massa framtidsplaner.
Sen har jag ett jobb som ger mig så mycket, det är verkligen givande och jag är så glad att jag fått chansen att prova nått nytt.
Jag ser trots motgångar att livet bara gått framåt för mig på de senaste åren och jag kan stolt säga att jag är värd allt detta, så som jag kämpat.
Som sagt man får inget gratis här i livet och jag har märkt att det lönar sig att ha tålamod, hopp och framför allt tro på sig själv.
Så jag kan bara säga ge inte upp, hur illa och kämpigt det än må vara och strunta i dom som försöker sänka dig," res dig upp och le åt dom som står där och önska de hade rätt om dig"
Man kan om man vill och kommer längst med viljan.
Jag kommer köra stenhårt med allt när jag är på banan igen, längtar!
